Det va det.....

Japp, mensen är på g som jag trodde att den skulle.... Började små blöda i torsdags, så än ha inte värsta helsiket brakat lös iallafall!
Men tänker inte deppa ihop för denna förbaskade mens!! Efter mensen ska jag göra ett riktigt försök att bli av med svampen i underlivet. Ska göra lactal en längre period och så funderar jag på att varva med ovesterin oxå, för jag tycker det luktar mer än vanligt och det tro jag beror på långvarig svamp?!

Igår ringde jag och bokade tid hos en kurator och det va bland det bästa jag gjort känns det som!! Eftersom jag va en ny patient så ville hon ha lite bakgrundsfakta inför besöket och det var en skön känsla att få lätta lite på trycket och berätta för en utomstående "neutral" person. När jag skulle berätta brände tårarna i ögonen men bara att få det sagt till en sån trygg och lugn person gjorde att det kändes bättre. Vi pratade bara ca en kvart på telefon och det kändes så bra, hur ska det då kännas nästa gång?!
Tyvärr hade hon ingen tid förrän i november (om 6 veckor), men tiden går fort och snart är vi där! Och som jag sa till henne, nu ha jag nåt att se fram emot!!
Jag känner mer och mer att jag behöver verkligen denna hjälp att komma vidare, för som det är nu är allt bara en stor sorg och bitterhet. Jag vill kunna leva och inte hänga upp mitt liv enbart på barntillverkning, eventuellt bara får hjälp att acceptera situationen och göra det bästa av den?! För nu är det verkligen ett vägskäl för oss, ta nästa steg och hoppas på en IVF eller acceptera situationen (allt är medicinskt bra med oss båda och blir det så blir det annars kanske livet går vidare ändå....)????