Jobbig!

Den här gången har jag haft en tung ägglossning! ONT innan ägglossning, sen en dag med knappt ont alls(ägglossningsdagen), sen ont som FA...N hela dagen efter!!! Och som pricken över iet vaknade jag imorse med halsont.....
Kan inte påminna mig själv om att jag haft såå ont efter ägglossning, iallafall inte så länge som ca 1 dygn?! Kändes precis som typ när mensen ska starta igång, så nästan varje gång jag va på toa trodde jag att jag fått mens alltså rent automatiskt fast jag vet ju att jag inte ska få den nu....
Men känslan va den samma som då!
Verkar som pergon påverkat mig ordentligt denna månad??! Kanske är som hon sa min gyn att ibland kan man få starkare ägglossning månaden efter man slutar med pergo, men om jag fick så stark ägglossning denna månad hur ska det då bli nästa???

Hoppas det är värt all denna smärta o att det slutar med nåt positivt?! :)

Väntar o väntar....

Usch de är faktiskt en ganska jobbig men ändå spännande period den här tiden innan ägglossning.... Det är på g för jag har de symptomen, slemmiga flytningar och idag börja det även små värka i "magen". Men fortfarande inget utslag på stickorna......
Man blir ju nästan nojjig och orolig att man ska missa ägglossningen, men gör ju test både morgon o kväll så jag tror risken är rätt liten?!
Men om jag inte känner min kropp helt fel så blir det nog en glad gubbe imorgon! :)

Besöket hos min gynekolog i måndags gick bra. Allt såg bra ut, men hon kollade aldrig äggblåsorna. Innan hon bestämde sig för vad nästa steg bli vill hon ha ett nytt sperma prov från min sambo. Lämnade ju in ett i april och då va det ju bakterier pga min bakteriella vaginos. Hon sa att det fanns ju spermier men hon trodde dom va påverkade av den dåliga miljön, så nu ville hon kolla ett nytt prov efter antibiotika kuren.
Känner mig lite kluven.... För skulle det visa sig att sperman är lite slö eller nåt skulle hon säkert inte tveka att remissa oss till IVF, men samtidigt vill man ju inte att det ska vara nåt fel på sperman!!!
Hon nämde IVF nu när vi prata men som hon sa är det ju en kostsam historia så.....

Ja ja, nästa vecka ska vi iallafall försöka fixa ett prov för denna vecka ska vi ju "göra barn" så min gynekolog brukar säga! :)

Imorgon

I morgon är det dags för ännu ett besök hos min gynekolog och måste ju säga att jag är lite spänd som alltid inför ett sånt besök......
Man vet ju aldrig vad man kan vänta sig eftersom detta är nåt man aldrig gjort förrut?! Man försöker förbereda sig men det går ju som sagt inte när man inte vet vad man ska förbereda sig på??
Hon pratade sist om att hon skulle kolla mina äggblåsor men vet inte om det är för tidigt då jag tog sista pergon i fredags.
Sen är jag alltid orolig över att bakteriella vaginosen ska komma tillbaks!!! Skulle verkligen va trist att behöva börja med en massa salvor o krämer igen..... De va inte så kul tycker jag!
Och självklart ha man börjat fundera över hur man skulle ställa sig till IVF om den frågan skulle komma på tal??? Ha nämt det för min sambo men han är väl förståeligt inte så sugen, men samtidigt gör han det ju om det inte finns nåt annat alternativ. Jag känner nog ungefär likadant.....

Såg föresten att det till hösten ska visas 2 olika program serier om ofrivilligt barnlösa på tv!! Det va ju på tiden att dom visar nåt sånt oxå efter alla BB/förlossnings program och unga mödrar program o allt vad det heter......
Det är ju trots allt verkligheten för så många och nånting jag tror många inte tänker på, att det är inte alltid såå lätt att bli gravid??!!

Annars har vi det bra nu jag o sambon. Sambon ha sålt sin gamla bil o kollar nu efter en  kombi eftersom vi leter hundvalp!! Sen har vi även funderingar på att köpa husvagn. Skulle ju vara så mysigt att bara kunna dra iväg en helg med husvagnen och kanske fiska eller bara vara ute i naturen!!
Ja vi får se hur det går. En sak i taget, så först kanske en bil......

Mens

Ja mensen kom igår.... Är ju alltid lika tråkigt men samtidigt kommer man ju ur den där bubblan som man gått i så länge och så kan man tänka på nåt annat än BARA graviditets symptom ett tag?!
Egentligen har jag ju vetat länge att mensen va på g för denna månad har jag haft spottings ända sen dag 8 efter ägglossning??? Kan ni förstå va jag blev nervös och förvirrad först när det kom lite blod dag 8 efter ägglossning?? Hann ju börja hoppas på att det va nidationsblödning, men när det fortsatte dag efter dag tappade jag det hoppet ganska snabbt.
Nu tycker jag att det är konstigt att jag ska ha spottings så många dagar innan mens (6 dagar), brukar ha det en par dagar innan mens men så många dagar ha bara hänt en gång tidigare och då va vi utomlands på semester så det kan ju varit förklaringen den gången??
Ska jag verkligen äta Pergotime?? Det är vad jag funderar över..... Enligt undersökningarna som jag gjort hittills så ha jag egen ägglossning så då kanske det bara är onödigt med dessa tabletter?? Kanske är nåt annat hormon som jag skulle behöva istället?
Har läst nånstans att de finns de som tror att om man ha spottings så har man för lite av det hormonet som ökar efter ägglossning och som gör att ägget fäster i livmodern, så det kanske är nåt sånt som är mitt problem??

Idag har jag många frågor känner jag, och ska träffa min gynekolog 22:a augusti och då måste jag fråga om jag inte ska få ta nåt blodprov o kolla upp mina hormon värden? Och om jag verkligen ska äta pergo??

En sak som gör mig mer o mer ledsen för varje månad mensen kommer, är att mitt hopp om att lyckas på "naturlig väg" snart är obefintlig..... Samtidigt som det är bra att få hjälp vill jag inget hellre än att allt ska lösa sig helt av sig själv.....
Känner mig så kluven när jag tänker på eventuellt ivf. Känns som allt blir så stor process då, men det är väl nåt man får ta ställning till den dagen.....

Hoppet slut.....

Ja hoppet slut för denna månad!!
Mensen har väl inte kommit igång riktigt än men konstigt nog ha jag börjat få såna där blodaktiga flytningar i helgen, och det är ju ca 4 dagar tidigt??
Och jag som trodde att man fick längre menscykel av pergotime, fast det kanske är individuellt??
Så jäkla trist när man varje månad söker symptom och varje månad inbillar sig att "de här symptomet ha jag inte haft förrut", men innerst inne känner man igen känslan och vet att det är mensen som är på g.......
Tiden går såå fort och jag fattar inte att det snart gått 2 år sen vi bestämde oss för att prova och se vad som händer??? Jag börjar fundera över om jag verkligen ha det som krävs och om jag verkligen orkar kämpa på nåt mer?? Det va ju verkligen inte så här jag/vi hade tänkt att vårt barn skulle bli till, och eftersom det inte blir nåt trots att det inte är nåt "fel" på oss kanske det inte är meningen att vi ska ha några gemensamma barn och jag ska inte bli mamma.....................................................................

Allt blir så känsligt den här tiden på månaden. Man ska nog inte ta några viktiga beslut just nu för allt känns så mörkt iallafall.

Är väl bara att gå på apoteket o hämta ut sista dosen av pergotime.

Väntan.....

Ja nu har den där jobbiga väntan börjat så smått. Väntan på den där förbaskade mensen!!!
Jag gör allt jag bara kan för att inte gå och känna om jag har några "symtom".... Väntar ju inte mens förrän nästa vecka så kan ju inte redan nu gå o känna efter!!
Går rätt bra ändå, försöker hålla mig sysselsatt både på jobbet och här hemma.
Jag känner mig lite kluven för en del av mig ha gett upp hoppet om att det ska kunna gå på "naturlig" väg, samtidigt som man har det där lilla hoppet som man lever på.....
När min sambo idag sa nåt om att jag kanske är gravid o kanske inte får nån mens, sa jag typ att det är ju bra det är nån som fortfarande ha hoppet uppe för mitt ha tagit slut..... Man vill ju INTE hoppas för mycket för hur man än gör blir man ju besviken och man vill ju göra det man kan för att den ska bli lite mindre stor! För stor är den alltid iallafall....

Fick nåt nytt att ta ställning till idag. Vi har ju stått på kö för att få komma o göra en utredning på sjukhuset, och det är säker 6 månader sen jag ringde dit. Under tiden vi gått o väntat ha jag ju börjat gå till den här privata gynekologen, och håller ju på en "sorts utredning" hos henne, så nu vet jag inte hur jag ska göra.
Idag med posten fick vi en tid på sjukhuset i september och skulle kunna tro att det blir lite som att börja om där igen?? Hos den privata gynekologen ha vi ju kommit en bit på väg iallafall, så vi kanske inte behöver gå på utredning på sjukhuset oxå??? Eller så kan det va bra att dubbel kolla?? 
Jag vet verkligen inte hur vi ska göra??
Hur skulle ni göra??
Jag ska till min gynekolog i augusti så jag får väl fråga henne vad hon tycker.....

Skönt att det inte är nån panik att bestämma sig.....

Nu ska jag gå ut i det fina vädret och hitta på nåt så jag inte sitter här och gräver ner mig i tankar.....