Väntan.....

Ja nu har den där jobbiga väntan börjat så smått. Väntan på den där förbaskade mensen!!!
Jag gör allt jag bara kan för att inte gå och känna om jag har några "symtom".... Väntar ju inte mens förrän nästa vecka så kan ju inte redan nu gå o känna efter!!
Går rätt bra ändå, försöker hålla mig sysselsatt både på jobbet och här hemma.
Jag känner mig lite kluven för en del av mig ha gett upp hoppet om att det ska kunna gå på "naturlig" väg, samtidigt som man har det där lilla hoppet som man lever på.....
När min sambo idag sa nåt om att jag kanske är gravid o kanske inte får nån mens, sa jag typ att det är ju bra det är nån som fortfarande ha hoppet uppe för mitt ha tagit slut..... Man vill ju INTE hoppas för mycket för hur man än gör blir man ju besviken och man vill ju göra det man kan för att den ska bli lite mindre stor! För stor är den alltid iallafall....

Fick nåt nytt att ta ställning till idag. Vi har ju stått på kö för att få komma o göra en utredning på sjukhuset, och det är säker 6 månader sen jag ringde dit. Under tiden vi gått o väntat ha jag ju börjat gå till den här privata gynekologen, och håller ju på en "sorts utredning" hos henne, så nu vet jag inte hur jag ska göra.
Idag med posten fick vi en tid på sjukhuset i september och skulle kunna tro att det blir lite som att börja om där igen?? Hos den privata gynekologen ha vi ju kommit en bit på väg iallafall, så vi kanske inte behöver gå på utredning på sjukhuset oxå??? Eller så kan det va bra att dubbel kolla?? 
Jag vet verkligen inte hur vi ska göra??
Hur skulle ni göra??
Jag ska till min gynekolog i augusti så jag får väl fråga henne vad hon tycker.....

Skönt att det inte är nån panik att bestämma sig.....

Nu ska jag gå ut i det fina vädret och hitta på nåt så jag inte sitter här och gräver ner mig i tankar.....