fredag 15 juni 2012

Uppdatering!

Jo jag lever men det känns på både psykiskt och fysiskt det här behandlingen....
Det blev 20 dagar med synarela och av det blev det 15 dagar huvudvärk, vallningar, ångest/oro!!! Och med denna ångest och oro kommer all tvivel. Jag har nog gått igenom allt dessa dagar och även tvivlat på allt!! Jobb, barn, förhållande....... Som tur va har jag kommit fram till samma sak varje gång, det är bara hjärnspöken och ångesten som gör att jag tvivlar!! Nej usch och fy!! Aldrig mer nedreglering!!!
Nu har jag sprutat 4:e gången ikväll och sakta men säkert börjar jag komma fram ur mörkret....
Men hela den här pressen och stressen runt det hela gör att jag ändå kan känna lite ångest och få lite hjärtklappning ibland, men hoppas och tror att det ska bli lite lättare att hantera. Svårt att veta om det är biverkningar av hormonerna som hänger kvar delvis oxå, för kan fortfarande få små vallningar.
Tog blodprov i dag så får väl höra på måndag om det ska bli nån ändring av dosen.

Ringde även min kurator idag och bokade en tid 3 juli, veckan efter eventuellt äggplock och det känns tryggt att veta att man har den tiden. Känner att jag behöver hjälp med hur jag ska hantera alla tankar som snurrar i huvet.
Det jobbigaste har varit att jag tvivlat så mycket när jag mått så här dåligt!! Hur jag helt plötsligt kan tvivla på saker som jag varit så säker på hela tiden?? Har ju aldrig tvivlat på min och sambons förhållande men under den här tiden har allting verkligen ställt på sin spets. Såna konstiga tankar??!! Precis som att hela min framtid måste bestämmas när jag mår som sämst??
Jag måste verkligen lära mig att inte tänka på såna känsliga saker när jag har ångest. Man kommer ändå aldrig fram till något vettigt då....

Nej jag ska tänka positivt nu, när detta är gjort kommer jag att vara starkare och vårt förhållande starkare!! Även om det känns jobbigt och bara skit så kommer det bli bättre!!!

1 kommentar:

  1. Var stark och kämpa på, bryter du/ni ihop så låt det bli så, släpp ut det ni känner och prata med varandra! Men som du säger så är säkert mycket av tankarna bara hjärnspöken som triggas fram av den omställning som din kropp går igenom i och med medicineringen! =) Jag tror på er, det här fixar ni! =)

    SvaraRadera