torsdag 5 juli 2012

Ett litet inlägg....

Har väl inte så mycket att uppdatera egentligen.
Jag väntar och väntar på att dagarna ska gå!!!!

Fick tillbaks ett embryo förra onsdagen så det är väl rd 8 idag?! Inte så stor koll på hur man räknar dagarna....
Av de 15 äggen så blev tydligen 9 befruktade men 3 delade sig för långsamt så de kasserades, vilket innebär att vi fick 5 embryon till frysen och så topp embryot till mig!!

Men som sagt börjar vi bli otåliga på att vänta, och längtar oxå grymt till semester nu......

Försöker undvika bloggar, Forum och google så gott det går, bara mer stressande att läsa symptom hit och biverkningar dit!!

Kämpar på med lutinus 3 gånger om dagen.. JÄKLA kladd!!

måndag 25 juni 2012

Home sweet home

Hemma igen efter "ägg plocks" äventyret och det känns riktigt skönt att vara hemma.....
Sov visserligen gott på hotellet inatt men det tar på krafterna rejält den behandlingen man fick idag och sen bilresan på det....

Nu sitter jag med värme dynan på magen, som är spänd och öm!
Gjorde ju ONT att plocka ägg men kostigt nog bara på höger sida. Började på höger sida och när det gjorde så inni hel... ont fick jag mer morfin, men blev inte mycke bättre dock, däremot vänster sida kändes ingenting?? Kanske morfinet börjat värka ordentligt då??
Sen va man rejält snurrig i bollen så det va tur vårat rum va nära behandlings rummet annars hade jag väl svimmat innan jag hunnit till sängen.....
Låg och vilade/halv sov en timme ungefär sen kändes det så pass bra så jag fick i mig lite fika.

Trots allt gick det smidigt tycker jag med knappt nån väntetid förutom då jag vilade av mig värsta "ruset".

Resultatet blev bättre än jag förväntat mig, totalt 15 ägg??!! Inte konstigt man varit lite spänd....
Och som det verkade va spermierna bra så det blir ingen ICSI.
Återförande blir på onsdag 13:20 om dom nu inte ringer innan då förstås......
Men av 15 chanser tycker man ju att nåt borde ta sig iallafall?!

Just nu känner jag mig rätt tom, trött men nöjd. Tom i dubbel bemärkelse kanske?!
Men känns grymt skönt och lättande att det värsta (i mina ögon) är nu gjort!! Självklart kommer det säkerligen bli grymt jobbigt att vänta sen men det är iallafall inget jobbigt och smärtsamt ingrepp som ska göras. Än på ett tag iallafall kan man hoppas......

onsdag 20 juni 2012

Äggstinn!!!

Jo man börja känna sig rejält äggstinn nu...
Men det är nog rätt befogat tror jag. Gjorde vul idag och höger äggstock hade 10 äggblåsor och vänster 3.
Nu är det bara o härda ut i 4 dagar till så bli det ägg plock på måndag.....
Känns självklart en aning nervöst men mest av allt ändå skönt och lättande att man nu har ett datum!
Och hotell är bokat så på söndag rullar vi uppöver....
Ska bli spännande!

fredag 15 juni 2012

Uppdatering!

Jo jag lever men det känns på både psykiskt och fysiskt det här behandlingen....
Det blev 20 dagar med synarela och av det blev det 15 dagar huvudvärk, vallningar, ångest/oro!!! Och med denna ångest och oro kommer all tvivel. Jag har nog gått igenom allt dessa dagar och även tvivlat på allt!! Jobb, barn, förhållande....... Som tur va har jag kommit fram till samma sak varje gång, det är bara hjärnspöken och ångesten som gör att jag tvivlar!! Nej usch och fy!! Aldrig mer nedreglering!!!
Nu har jag sprutat 4:e gången ikväll och sakta men säkert börjar jag komma fram ur mörkret....
Men hela den här pressen och stressen runt det hela gör att jag ändå kan känna lite ångest och få lite hjärtklappning ibland, men hoppas och tror att det ska bli lite lättare att hantera. Svårt att veta om det är biverkningar av hormonerna som hänger kvar delvis oxå, för kan fortfarande få små vallningar.
Tog blodprov i dag så får väl höra på måndag om det ska bli nån ändring av dosen.

Ringde även min kurator idag och bokade en tid 3 juli, veckan efter eventuellt äggplock och det känns tryggt att veta att man har den tiden. Känner att jag behöver hjälp med hur jag ska hantera alla tankar som snurrar i huvet.
Det jobbigaste har varit att jag tvivlat så mycket när jag mått så här dåligt!! Hur jag helt plötsligt kan tvivla på saker som jag varit så säker på hela tiden?? Har ju aldrig tvivlat på min och sambons förhållande men under den här tiden har allting verkligen ställt på sin spets. Såna konstiga tankar??!! Precis som att hela min framtid måste bestämmas när jag mår som sämst??
Jag måste verkligen lära mig att inte tänka på såna känsliga saker när jag har ångest. Man kommer ändå aldrig fram till något vettigt då....

Nej jag ska tänka positivt nu, när detta är gjort kommer jag att vara starkare och vårt förhållande starkare!! Även om det känns jobbigt och bara skit så kommer det bli bättre!!!

onsdag 23 maj 2012

Ja då kör vi!!!

I måndags va vi på ivf kliniken i umeå.
I går hämtade jag ut all "medicin". (Tänk va mycket blommor man skulle kunna få för 2200 kr.....)
Idag vid lunch tid drog mensen igång ordentligt!
Prata med kliniken i eftermiddag, planen är:
Börja spruta Synarela (nedreglering) ikväll+ 1 tablett folacin/dag
Blodprov 11/6
Äggplock v 26

Nu kändes det som luften gick ur mig lite när det finns en plan att följa och det är som inte så mycket mer att fundera på. Bara och köra på fram till 11 juni sen får man nya order troligtvis 12 juni...
Grät en skvätt idag när jag kom hem men det va mer liksom för att det släppte så mycket spänningar som jag gått med idag och säkert flera dagar innan oxå. Men nu känns det bättre!

Självklart en helvetes mensvärk men det får man väl bara ta och självklart funderar jag lite på om eventuella biverkningar av nedregleringen......
Men om och när det blir nåt vet man ju vad det beror på och så vet man ju att det inte är för alltid, så ska försöka ta det med ro så gott det går.
Man får se till att hålla sig sysselsatt och det ska väl inte vara allt för svårt denna årstiden??!!

Kommer försöka undvika bloggar/bloggen så gott det går för att undvika att bli allt för besatt?! Men ni som jag känner som läser denna blogg, det är bara o fråga vad ni vill om ni är nyfikna och då givetvis på andra sätt än i bloggen.
Sen är det väl bara o hålla tummarna och spänna fast säkerhetsbältena så åker vi!!!!!

fredag 11 maj 2012

Borde kanske fira men......

Ja det blev helt plötsligt en tvär vändning för oss och jag känner väl att jag inte riktigt känner som jag trodde jag skulle känna, på både gott och ont kanske...

Ska kanske förklara vad som hänt så man fattar vad jag svamlar om?!

Igår ringde de från ivf kliniken i umeå?!! Oj oj....
De hade fått remissen och det enda som saknades va ett blodprov från sambon men vi kunde få en tid för en första träff inför ivf iallafall, så vi fick en tid på måndag 21 maj.....Alltså om lite mer än en vecka bara?!! Ibland bara smäller det till och 1 vecka är ju ingenting om man tänker hur länge vi väntat!
Fick hem papper idag och sambon fick remissen till blodprov så nu har jag det svart på vitt att vi ska verkligen dit.

Självklart känner man sig lite spänd och nervös men samtidigt lite kluven. Under de senaste veckorna när jag mått så dåligt har jag/vi ju på nåt sätt påbörjat en process där man sakta men säkert börjat accepterat det här med barnlösheten. Och jag har börjat må bättre och bättre de senaste dagarna nu och åter kännt livsglädje trots vetskapen att vi nog aldrig kommer få något barn tillsammans. Börjat uppskatta det här med att slippa räkna dagar och ta ägglossningstest och ha sex för att man vill och inte för att man måste..
När jag pratat med sköterskan från umeå blev jag väl genast rädd för att hamna i det där ekorrhjulet igen då allt bara kretsar kring vilken dag i månaden det är och vilka hormoner man ska ta och vilka symptom man känner. Hela tiden samma tankar om och om igen.....

MEN tror och hoppas att jag mognat under dessa veckor med ångest och alla tankar jag haft. Så förhoppningsvis ska jag kunna gå in i hela den här ivf processen lite starkare och med lite mer realistisk ínställning......

Det är ingen garanti på att det kommer bli barn med hjälp av ivf och världen går inte under om vi inte får ett barn, men däremot vill jag ju självklart ge det hela en chans för jag tror inte det skulle kännas riktigt rätt om vi inte provade när vi ändå får chansen.
Blir jag gravid med hjälp av ivf är det ju fantastiskt men blir det inget kommer man självklart först bli besviken men sen kommer vi kunna gå vidare i vårat liv. Och jag har kännt de här veckorna som jag mått dåligt att det är ett måste för både mig och sambon . Vi måste gå vidare och se att det finns mycket att uppskatta i livet även om vi inte får några barn.

Nu när jag haft en dag att smälta allt sen de ringde från umeå igår känns det trots allt bra att vi får komma på den första träffen redan nästa måndag. Känns självklart fortfarande en aning skrämmande men det är ju en del av den här processen. Det kommer gå bra oavsett hur det går och vi kommer nog inte kunna gå vidare helt och hållet om vi inte går igenom allt det här med ivf.

Var sak har sin tid och nu är det bara och gilla läget. Skulle tro att vi inte får komma igång med behandlingen förrän i augusti kanske men det är ju skönt att åtminstone få komma på ett första besök så man får veta vad som kommer hända framöver. Lite mer kött på benen för man har ju inte allt för stor koll på hur behandlingen funkar. Både jag och sambon kan nog bli lite lugnare då man vet hur det hela kommer gå till!

Nej nu orkar jag faktiskt inte skriva så mycket mer idag. Ska mysa ner mig i soffan och njuta av fredagen. Ute regnar det ju bara och är trist så då kan man passa på och bara mysa!! :)

onsdag 9 maj 2012

Bättre....

Jo det känns lite bättre nu även om det händer att jag får en klump i magen ibland men nu vet jag att det bara att acceptera och att det kommer gå över. Blir ju bara sämre och långvarigare om jag försöker över analysera orsak osv.....
Än har det inte gått en hel dag utan den där klumpen men får man den känslan i kroppen en gång om dagen en liten stund är ju det inget mot att gå hela dagarna och fundera/analysera och må dåligt?!

Hade besök i helgen av min mamma och det gjorde riktigt gott för mig!! Blev nästan som en hel helg med terapi och det är såå skönt att prata med mamma för hon vet hur hon ska få mig lugn....
Man tror väl att livet ska vara en dans hela tiden och mår man dåligt över nåt tror man att det kommer vara så för alltid.....
Är väl kanske inte så konstigt att efter dessa 2 år av i stort sett ständigt press och krav måste ju ge konsekvenser?! Har ju i stort sett levt bara för det här med att det ska bli ett barn under dessa 2 år och nu när man börjar koppla bort från det känns det ju så tomt?! Känns som man glömt bort hur det är att leva "normalt"??

MEN hur trist det än kan kännas ibland så känner jag att det sakta men säkert börjar bli bättre, så snart ska jag nog vara tillbaks på banan igen!! :)