Ja då kör vi!!!

I måndags va vi på ivf kliniken i umeå.
I går hämtade jag ut all "medicin". (Tänk va mycket blommor man skulle kunna få för 2200 kr.....)
Idag vid lunch tid drog mensen igång ordentligt!
Prata med kliniken i eftermiddag, planen är:
Börja spruta Synarela (nedreglering) ikväll+ 1 tablett folacin/dag
Blodprov 11/6
Äggplock v 26

Nu kändes det som luften gick ur mig lite när det finns en plan att följa och det är som inte så mycket mer att fundera på. Bara och köra på fram till 11 juni sen får man nya order troligtvis 12 juni...
Grät en skvätt idag när jag kom hem men det va mer liksom för att det släppte så mycket spänningar som jag gått med idag och säkert flera dagar innan oxå. Men nu känns det bättre!

Självklart en helvetes mensvärk men det får man väl bara ta och självklart funderar jag lite på om eventuella biverkningar av nedregleringen......
Men om och när det blir nåt vet man ju vad det beror på och så vet man ju att det inte är för alltid, så ska försöka ta det med ro så gott det går.
Man får se till att hålla sig sysselsatt och det ska väl inte vara allt för svårt denna årstiden??!!

Kommer försöka undvika bloggar/bloggen så gott det går för att undvika att bli allt för besatt?! Men ni som jag känner som läser denna blogg, det är bara o fråga vad ni vill om ni är nyfikna och då givetvis på andra sätt än i bloggen.
Sen är det väl bara o hålla tummarna och spänna fast säkerhetsbältena så åker vi!!!!!

Borde kanske fira men......

Ja det blev helt plötsligt en tvär vändning för oss och jag känner väl att jag inte riktigt känner som jag trodde jag skulle känna, på både gott och ont kanske...

Ska kanske förklara vad som hänt så man fattar vad jag svamlar om?!

Igår ringde de från ivf kliniken i umeå?!! Oj oj....
De hade fått remissen och det enda som saknades va ett blodprov från sambon men vi kunde få en tid för en första träff inför ivf iallafall, så vi fick en tid på måndag 21 maj.....Alltså om lite mer än en vecka bara?!! Ibland bara smäller det till och 1 vecka är ju ingenting om man tänker hur länge vi väntat!
Fick hem papper idag och sambon fick remissen till blodprov så nu har jag det svart på vitt att vi ska verkligen dit.

Självklart känner man sig lite spänd och nervös men samtidigt lite kluven. Under de senaste veckorna när jag mått så dåligt har jag/vi ju på nåt sätt påbörjat en process där man sakta men säkert börjat accepterat det här med barnlösheten. Och jag har börjat må bättre och bättre de senaste dagarna nu och åter kännt livsglädje trots vetskapen att vi nog aldrig kommer få något barn tillsammans. Börjat uppskatta det här med att slippa räkna dagar och ta ägglossningstest och ha sex för att man vill och inte för att man måste..
När jag pratat med sköterskan från umeå blev jag väl genast rädd för att hamna i det där ekorrhjulet igen då allt bara kretsar kring vilken dag i månaden det är och vilka hormoner man ska ta och vilka symptom man känner. Hela tiden samma tankar om och om igen.....

MEN tror och hoppas att jag mognat under dessa veckor med ångest och alla tankar jag haft. Så förhoppningsvis ska jag kunna gå in i hela den här ivf processen lite starkare och med lite mer realistisk ínställning......

Det är ingen garanti på att det kommer bli barn med hjälp av ivf och världen går inte under om vi inte får ett barn, men däremot vill jag ju självklart ge det hela en chans för jag tror inte det skulle kännas riktigt rätt om vi inte provade när vi ändå får chansen.
Blir jag gravid med hjälp av ivf är det ju fantastiskt men blir det inget kommer man självklart först bli besviken men sen kommer vi kunna gå vidare i vårat liv. Och jag har kännt de här veckorna som jag mått dåligt att det är ett måste för både mig och sambon . Vi måste gå vidare och se att det finns mycket att uppskatta i livet även om vi inte får några barn.

Nu när jag haft en dag att smälta allt sen de ringde från umeå igår känns det trots allt bra att vi får komma på den första träffen redan nästa måndag. Känns självklart fortfarande en aning skrämmande men det är ju en del av den här processen. Det kommer gå bra oavsett hur det går och vi kommer nog inte kunna gå vidare helt och hållet om vi inte går igenom allt det här med ivf.

Var sak har sin tid och nu är det bara och gilla läget. Skulle tro att vi inte får komma igång med behandlingen förrän i augusti kanske men det är ju skönt att åtminstone få komma på ett första besök så man får veta vad som kommer hända framöver. Lite mer kött på benen för man har ju inte allt för stor koll på hur behandlingen funkar. Både jag och sambon kan nog bli lite lugnare då man vet hur det hela kommer gå till!

Nej nu orkar jag faktiskt inte skriva så mycket mer idag. Ska mysa ner mig i soffan och njuta av fredagen. Ute regnar det ju bara och är trist så då kan man passa på och bara mysa!! :)

Bättre....

Jo det känns lite bättre nu även om det händer att jag får en klump i magen ibland men nu vet jag att det bara att acceptera och att det kommer gå över. Blir ju bara sämre och långvarigare om jag försöker över analysera orsak osv.....
Än har det inte gått en hel dag utan den där klumpen men får man den känslan i kroppen en gång om dagen en liten stund är ju det inget mot att gå hela dagarna och fundera/analysera och må dåligt?!

Hade besök i helgen av min mamma och det gjorde riktigt gott för mig!! Blev nästan som en hel helg med terapi och det är såå skönt att prata med mamma för hon vet hur hon ska få mig lugn....
Man tror väl att livet ska vara en dans hela tiden och mår man dåligt över nåt tror man att det kommer vara så för alltid.....
Är väl kanske inte så konstigt att efter dessa 2 år av i stort sett ständigt press och krav måste ju ge konsekvenser?! Har ju i stort sett levt bara för det här med att det ska bli ett barn under dessa 2 år och nu när man börjar koppla bort från det känns det ju så tomt?! Känns som man glömt bort hur det är att leva "normalt"??

MEN hur trist det än kan kännas ibland så känner jag att det sakta men säkert börjar bli bättre, så snart ska jag nog vara tillbaks på banan igen!! :)

BLÄ!!

Faan va less jag är!!! Vill inte må dåligt till och från hela tiden!!! Vet att det mest är hjärnspöken som ställer till det men hur får man bort dom??? Och hur lång tid kommer det ta innan man får tillbaka den rätta livsgnistan igen???

Jag har aldrig mått så här så länge utan det brukar bara komma över mig ibland och gå över på några minuter. Nu varje dag och det kan hålla i sig nån timme varje gång.....
Känner mig ängslig över det mesta när jag mår som sämst och har inte lust till nånting. Vad jag än tänker på känns som en mindre kamp. Känner när det är på gång genom att det knyter sig i magen....
Sen nästa stund när det väl släpper känns allt som vanligt igen och jag känner igen mig själv!
Känner mig helt spänd av den inre stressen....Yr o så.....
Jag antar att det bara är att vänta ut skiten och leva för de stunder man mår bra så kanske de stunderna blir längre och fler, och kanske till slut den där jäkla ångesten lugnar ner sig lite?!!

Har ju som sagt ingen direkt erfarenhet av hur lång tid det kan ta?? Nån annan som har erfarenhet av dessa känslor??
Nån som har nåt tips hur man ska göra för att underlätta en jobbig period som denna??
Hade en super bra dag i tisdags utan att må speciellt dåligt men däremot måndag kväll låg jag i sängen och tårarna bara rann.....
Får väl hoppas på fler dagar som i tisdags........

Bättre och bättre dag för dag.....

Har haft några pissiga dagar denna vecka..... Natten efter förra inlägget låg jag vaken i det närmaste hela natten?! Kanske blev 1 timmes sömn.... Tankarna bara snurrade runt i huvet, hjärtat rusar och ångesten tar över.....
Jag brukar kunna må lite dåligt ibland men denna gång spann tankarna vidare och jag fick ångest över ångesten.
Jag är inte så hemma på det här med ångest men av det jag kännt dessa dagar är det bara skit med ångest. Vad man än tänker på, om det så är den kommande sommaren eller nåt annat som man i vanliga fall ser fram emot, så känns det bara jobbigt och motigt. Man går omkring som i en bubbla och känner sig bara helt tom inombords. På jobbet ser man till att ha fullt upp hela tiden så man slipper tänka...
Nu kändes det som det blev föör mycket dagen efter "vaken natten" och jag kände att jag behövde hjälp och stöd hur jag ska tackla situationen när det går så här långt.
Sagt och gjort provade jag att ringa min kurator men hon hade inte telefon tid förrän om några timmar, så då ringde jag min världens bästa mamma!
Känner mig så trygg och lugn efter jag pratat med henne för hon är alltid så förstående och vet vad hon ska säga för att få mig lugn. Hon sa att hon kände igen sig i det jag berätta och att hon kunde få så innan mens förrut, dvs att allt känns bara skit och ett mörker, men att det går ju över bara mensen kommer igång.
Troligtvis har det blivit extra mycket för mig nu på sistone med allt som händer både privat och på jobbet så det där mörkret blev extra mörkt denna gång.....
Hur som helst kändes det mycket bättre av att prata med mamma men ringde iallafall min kurator på hennes telefontid. Förklarade min ångest och hur läget va. Hon hade inga tider på ganska lång tid framöver men jag fick hjälp över telefon istället. Jag ville ju mest ha lite råd om hur jag ska tänka/göra då denna ångest kommer bla på kvällen när jag ska sova då.....
Fick en del kloka och lugnande ord från henne och så skickade hon hem papper på hur man ska "möta" ångesten. Och så lovade hon mig att jag inte skulle bli inlagd på nån psykklinik pga ångest utan det va väldigt vanligt när man hade mycket inre och yttre stress och istället för att få ångest över ångesten skulle man föröska acceptera den istället. Står en massa kloka saker i papperna jag fick så nu är det bara och ta fram papperna om jag känner att det håller på spåra ut....

Mår som sagt mycket bättre nu och har fått sovit 2 nätter i rad. Mensen drog igång ordentligt igår oxå och det är säkert hormonerna som lugnat ner sig en aning tillsammans med att jag börjat tänka lite annorlunda.
Nu blev det ett långt inlägg men det kan vara skönt att kunna gå tillbaks och läsa ifall man hamnar i nåt mörker nån gång. Läsa att det kan faktiskt gå över och det inte kommer vara för resten av livet.....

Oj oj livet är då inte lätt alla gånger men det kanske måste vara det ibland för då uppskattar man verkligen livet då det är bra!!

Usch och fy!!!

Har haft en dålig dålig dålig dag idag!!
Börja med att jag återigen haft en natt med orolig sömn (tar lite tid och somna och sen känns det som man vaknar 1 gång i timmen??), sen har jag bara mått skit idag!!
Trött och ångesten gör sig påmind vid jämna mellanrum.... Precis som att varje gång jag råkar dra lite på smilbanden så får jag en klump i magen precis som jag inte får vara glad för min kropp??!
Otrevlig känsla som jag hoppas går över väldigt snart!!!!!!!!!!
Det är andra veckan som jag sover dåligt nu, inte varje natt men ungefär varannan iallafall. Kroppen behöver väl varannan natt på sig för att överhuvudtaget orka med?!
Väntar på mensen vilken dag som helst nu och skulle tro att mycket av det som jag känner idag beror på dessa förbaskade hormoner?! Så nu börjar man ju undra hur sjutton det ska gå om jag ska nedregleras inför ivfn?? Då kommer jag väl bli totalt deprimerad???
Jag tycker det är såå onödigt att känna såhär. Tycker ju själv att jag inte tänker allt för mycket på det här med barn och försöker ju leva och vänja mig med tanken att det kanske inte bli nått smått för oss...... Konstigt nog fick jag ingen ångest direkt av att skriva de orden och tänka den tanken så jag vet verkligen inte varför kroppen ska må så dåligt psykiskt??

För några veckor sen (antagligen kring förra mensen??) mådde jag inte så bra heller och då funderade jag en hel del på min och sambons förhållande och om det va starkt nog eller om vi va på väg isär....... Kom fram till att känslorna va samma som alltid, bara vår jobbiga situation som gör att man överhuvudtaget tvivlar. Vill absolut inte leva med nån annan och jag hoppas vi kan fortsätta vara tillsammans hur det än kommer bli med barn i framtiden!!!

Har väl varit rätt upp och ner för mig på sista tiden och jag hoppas verkligen att det snart ska bli bättre. Blir det inte bättre snart får jag väl ringa kuratorn och be om en tid igen och i värsta fall kanske få nåt mot min ångest..... Jag är ju egentligen inte så förtjust i att knappra piller men blir det värre och inte går över kanske det inte funkar med nåt annat alternativ???
Kanske får börja med nåt receptfritt från apoteket . När jag slutade snusa köpte jag nåt receptfritt som skulle vara lite lugnande och ångestdämpande för jag hade ju svårt att sova första veckan utan snus och jag tro det hjälpte lite. Va nåt naturläkemedels aktigt?!
Men jag tror verkligen, och man måste ju tro, att det kommer gå över av sig själv bara man föröker tänka positivt osv.....
Blev ett långt och trist inlägg idag men nästa gång SKA det vara bättre!!!!!

Sms!

Fick idag på morgonen ett sms från min älskade sambo!
Så här stod det:
Puss, älskar dig! Kämpa på.
Han är inte en man av stora ord men dock de RÄTTA orden, när man som minst anar det men ändå behöver det som mest......

Puss puss min älskling!!! Du är bäst!!